En Tofsmes hastar runt i jakt på något att äta

Långt bortom allfarvägarna där borta i ödsligheten.
Sänker sig solen och frosten glittrar gyllene i trädens grenverk.

En ny dag gryr

Vintern släpper så sakta sitt grepp om naturen och ett nytt kapitel tar vid

Djupt i den vintriga skogen drar sig ljuset tillbaka,
kylan och mörkret kommer smygande

Då allt insvept i vit skrud...

...Nu blott rester kvarstår.

Momentum

Droppe för droppe vintern töar bort

Plötsligt från ingenstans likt en snöboll med svans dyker Stjärtmesen upp klänger vigt i de smala trädspetsarna. Efter några snabba ögonblick; borta igen. Som ett skogens sagoväsen

Ensam och knotig står du där ensam och blickar ut mot oändligheten